Norge

Jätteintressant norsk ledare om förhållandet till Sverige och svenskarna.

Det jag aldrig kommer att sluta undra är hur svenskarna kan skilja sig så radikalt från i stort sett alla européer.
Svaret ligger antagligen i den här märkliga historien som är den svenska. Den om ett litet lydigt folk, i grund och botten en sorts tyskar, som genom både tur och skicklighet lyckats hålla sig undan i stort sett alla konflikter de senaste 200 åren är det väl? Och inga krigsskådeplatser på svenskt territorium sen hedenhös. Inga ockupanter, inget stasi, ingenting.
Jag antar att det är där svaret ligger.
Men det grenar säkert ut sig även i annat.

Och det som ska bli jättespännande att se är ju vart Sverige liksom tar vägen med detta, den här ensliga kursen i en helt annan riktning än resten av Europa.
Som utomstående kan man ju i stort sett bara hålla tummarna.

Hej.

Utveckling eller avveckling?

Jag vet inte om det här började med paret Andhorils deckare, nej, det gjorde det nog inte, men sen dess händer det oftare och oftare.
Deckargenren verkar halvövergiven men numera tycks folk skriva någon sorts idéhistoriska spänningsromaner. Som den jag länkar till ovan. Eller nej, jag länkar till en recension av något i den vägen. An någon/några som kallar sig Mortimer.
För en gångs skulle en recension som dessutom vågar säga ifrån. Det här är dåligt.
Men det är inte säkert att det hjälper, för tydligen ska Mortimer skriva ytterligare fyra fem böcker i den här stilen.
Och jag kommer att tänka på den här intervjun jag såg för en tid sen. Gabriella Håkansson som däremot skriver under eget namn tycks göra något liknande. Möjligen bättre. I alla fall lite. Eller nja, kanske inte... i alla fall inte om man ska tro Expressens recensent. Men den som orkar kan ju googla och hitta folk av annan uppfattning. De finns. Samtidigt som Håkansson snubbe, också "seriös författare" skriver "thrillertriologi" framgår det av intervjun.

Och det som händer är alltså att folk som skrev tunn seriös prosa numera skriver jättetjocka historiska klossar som ska föreställa spännande.
Och det verkar ju inte heller gå så bra.
Men nog är det intressant som fenomen ändå?

Nu finns säkert någon vän av ordning som påpekar att det ena inte utesluter det andra. Med andra ord, en tjock spännande roman kan vara litterär också.
Jag är den första att hålla med. Läste för en liten tid sen den italienska romanen Stål av Siliva Avallone som jag nog tyckte hade de kvaliteterna faktiskt, om än lite fyrkantig här och där så var helheten övertygande och den var något så enkelt (svårt!) som spännande. Också.
Och nog finns det då och då tunna böcker som har samma kvaliteter.
Men vanligt är det inte.

Och det är väl det som är något av en fälla i den här omställningen, gissar jag. Jag har försökt läsa två av Håkanssons seriösa böcker. Jag kom inte igenom dem, de var för tråkiga. Av paret Andhoril har jag läst varsin seriös, eller ja, hennes kom jag igenom, även om jag var irriterad, hans orkade jag inte läsa klart. Deras första gemensamma deckare var något av det sämsta i den vägen jag läst. Hoppade över ungefär hälften men ville läsa klart ändå. Har sen inte öppnat en bok av vare sig den ena eller den andra eller båda.
Och om man nu ska extrapolera så är min gissning att övriga seriösa författare som byter genre inte heller blir bättre. Tyvärr.
Möjligen lutar det snarare åt lite sämre, om man ska tro kritiken.
Men det intressanta är ju den desperation hos författarkåren det här visar på. Det går inte att skriva seriös litteratur, man får den knappt utgiven, får man det trots allt så blir den inte läst. Noll kronor på marknadsföring och så vidare. Inte så kul.
Och då kommer smartass efter smartass på, nejmen jag vet, vi skriver en Dan Brown-grej istället.
Jaaa, det gör vi!

Men vart det här leder för litteraturen kan man fundera på. Kanske håller den på att försvinna, kanske håller den på att mutera, kanske blir det som blir kvar av den just en del av underhållningsindustrin istället.
Och här är Sverige intressant eftersom det som vanligt ligger i framkant, som det brukar heta.
Jag är inte ens säker på att kontinenten följer efter.

Men jag tycker att det ska bli väldigt intressant att se vart det hela tar vägen.