Till er som firar midsommar önskar jag natutvis glad missommar.
Har ni tänkt på det att man kan säga natutvis och man säger väl alltid missommar.
Det är en sån där lite knepighet det svenska språket fortsätter att gäcka oss med.
Gäckar är väl annars ett typiskt midsommarord, misstänker jag. TintomaraPuckstämpel på det.
Ralle skriver fint om sin barndoms midsomrar, så fint att jag får lust att försöka själv. Lugn, bara lugn, det kommer alldeles strax, för först vill jag bara säga att jag gillar andra halvan av hans text också, den mer vemodiga om dem som inte längre är med eller inte orkar.
Och så hade dom raketer !
För det var just det. Här firar man inte midsommar. I morgon är det la fête de la musique, band och orkestrar överallt på stan, oftast gratis. Rätt okej. Men idag är det helt vanlig arbetsdag och jag har varit och handlat och hade inte en tanke på att köpa lax eller jordgubbar eller vad man nu ska ha.
Jag funderade just på det vad jag gjorde på midsommar efter det att jag hade flyttat hemifrån, eller snarare, efter det att pappa sålde vårt sommarställe.
Har inga som helst minnen av det. Både majstång och dans på något ställe om kvällen var det tydligen slut med. Precis som jag aldrig var ute och tittade på brasor på Valborg sen jag blev vuxen. Jul firade jag dock fortfarande, alltid något.
Hur som. Midsommar då jag var barn var hyperidylliskt.
Farmor gjorde kall inkokt lax, den var fin som snus, inte rosa som dagens laxar utan blek och inne i ett block av gelé med dill och citronskivor. Fast inte särskilt god. Färskpotatis.
Om de vuxna drack pilsner och nubbe och om det var sill också minns jag inte. Dock förmodligen jordgubbar eller kanske en toscatårta, sån gjorde farmor också ibland.
På eftermiddagen (eller om det var förmiddagen, är osäker) ordnades lekar och ringdans vid bygdegården. Småbarn fick åka vagn efter Lasse Larssons arbetshäst, några fick sitta uppe på kusen också.
Häcklöpning, spikbankning, tombola och kasta ringar.
Dansa kring stång där Maries pappa ledde lekarna, en liten senig karl som var stolt över att fortfarande ha långbyxor i centilångstorlekar. Då och då slog han en kullerbytta i pur leklystnad. Två andra pappor spelade fiol respektive dragspel.
Vann grejer gjorde jag jämt. Pappa har kvar en ljuslykta i keramik och ett år fick jag en rattmuff han fick. Övriga vinster har jag glömt.
På kvällen sparkade det igång igen, då var det dans på bygdegårdens övervåning till dansband. Korv och läskförsäljning på bottenvåningen. Lyckohjul.
Och man kunde kolla på folk på ett sätt man sällan kunde annars.
Och jag fick vara uppe hur länge jag ville.
Och nu alltså ingenting i den vägen.
Visst finns här svenskar som ordnar firande en bit utanför staden, vi var med om det något år då de stora barnen var små, men jag tyckte att det var sådär. Blommorna kom från en blomsterhandlare och majstången var pytteliten. Man skulle ha picknick jag jag gillar inte picknickar något vidare.
Barnen kunde inte bitarna särskilt bra, ungefär som julgransplundring på svenska klubben, där luciatågen ser utklätt ut och barnen är stumma. Det är mammorna i publiken som sjunger bitarna.
Och det är ju helt fel.
Att upprätthålla traditioner kräver att man är in its own juice, att man är kvar i det sammanhang där de fortfarande är självklara. Med en man som hela tiden förväxlar grodor med älgar och som inte lär sig texten går det sådär.
Och det underliga är väl att jag inte saknar dem något vidare heller.
Enklare att kolla på spektaklet den 14 juli, kolla tanksen köra förbi på gatan på väg hem från paraden. Käka biff och pommes och sova middag sen.
Enklare, helt enkelt, att ta seden dit man kommer.
Bonne fête !
fredag 21 juni 2013
onsdag 19 juni 2013
Mer väder - spänning :)
Jaha. Vill bara åpeka som de säger Grönköping, som väl bara Bengt O har news from, att det underliga vädret fortsätter.
Vaknade i morse vid den där timmen då allt är grått, av fågelsång. Orsaken var att fönstret var öppet bakom fönsterluckorna.
Märklig melodi, först tänkte jag att det är en näktergal, men ju mer jag liksom vaknade, desto mer insåg jag att det ju inte är troligt alls. Så jag kom fram till koltrast. Som vanligt.
Och jag gillar koltrast, det är inte det. Men ringduva, koltrast, ringduva är vad man hör här.
Sen somnade jag om och vaknade nästa gång av ytterligare ett åskväder.
Och sen började de gamla vanliga ljuden. Granne sjunger, granne spolar vatten, dottern hostar, alla vaknar. På riktigt.
Och sen gick dagen i kvalm och nu på kvällen - ännu ett åskväder.
Och så håller det på. i Lourdes är de helt översvämmade och om det här inte är nån sorts Ginnungagap så är jag född som en nors.
På något vis får det här vädret mig att tänka på sommarstugor. Att ligga en knapp meter under regnet i överslafen på en våningssäng, och nästan ha det på bara huden.
Att leva precis lika mycket i nuet som i dået. Är det den där tidpunkten Dante talar om? Man ser liksom ålderstrappan i kurbits. Samtidigt.
Och man vet inte rikgit var man befinner sig?
Vaknade i morse vid den där timmen då allt är grått, av fågelsång. Orsaken var att fönstret var öppet bakom fönsterluckorna.
Märklig melodi, först tänkte jag att det är en näktergal, men ju mer jag liksom vaknade, desto mer insåg jag att det ju inte är troligt alls. Så jag kom fram till koltrast. Som vanligt.
Och jag gillar koltrast, det är inte det. Men ringduva, koltrast, ringduva är vad man hör här.
Sen somnade jag om och vaknade nästa gång av ytterligare ett åskväder.
Och sen började de gamla vanliga ljuden. Granne sjunger, granne spolar vatten, dottern hostar, alla vaknar. På riktigt.
Och sen gick dagen i kvalm och nu på kvällen - ännu ett åskväder.
Och så håller det på. i Lourdes är de helt översvämmade och om det här inte är nån sorts Ginnungagap så är jag född som en nors.
På något vis får det här vädret mig att tänka på sommarstugor. Att ligga en knapp meter under regnet i överslafen på en våningssäng, och nästan ha det på bara huden.
Att leva precis lika mycket i nuet som i dået. Är det den där tidpunkten Dante talar om? Man ser liksom ålderstrappan i kurbits. Samtidigt.
Och man vet inte rikgit var man befinner sig?
måndag 17 juni 2013
Mer väder
Tänkte hålla er uppdaterade idag, om vädret.
Det blåser mystiskt och ena halvan av himlen bländar, den andra är svart som graven.
Själv sitter jag som i en säck liksom.
En fågel piper hysteriskt och jag tycker att det låter som ett varningsläte.
Har tänt lyset, i tornen i Kinakvarteren är lampor också tända. Bilarna kör med ljuset på.
Tänker på en intressant artikel jag läste för någon tid sedan om ordet Finbulvinter. Enligt artikelförfattaren kunde det betyda klimatförändring, det blev liksom aldrig sommar ordentligt, det fortsatte att vara kallt. Och det kan ha berott på vulkanutbrott och ett därpå följande askmoln, kring hela jordklotet liksom.
Det är mycket vi inte vet.
Jag har i alla fall varit och handlat. Eftersom det är den vecka bacen går av stapeln, en eller två skrivningar per dag, så har jag köpt god juice. Då får man i sig vitaminer, tänkte jag.
Annars köper jag mindre god juice.
Det ska föreställa sommar, men det blir liksom aldrig riktigt av. Så snart det börjar bli varmt igen så kommer det ett åskväder och så blir det kallt.
Frågan är om man törs ha maskiner igång.
Det blåser mystiskt och ena halvan av himlen bländar, den andra är svart som graven.
Själv sitter jag som i en säck liksom.
En fågel piper hysteriskt och jag tycker att det låter som ett varningsläte.
Har tänt lyset, i tornen i Kinakvarteren är lampor också tända. Bilarna kör med ljuset på.
Tänker på en intressant artikel jag läste för någon tid sedan om ordet Finbulvinter. Enligt artikelförfattaren kunde det betyda klimatförändring, det blev liksom aldrig sommar ordentligt, det fortsatte att vara kallt. Och det kan ha berott på vulkanutbrott och ett därpå följande askmoln, kring hela jordklotet liksom.
Det är mycket vi inte vet.
Jag har i alla fall varit och handlat. Eftersom det är den vecka bacen går av stapeln, en eller två skrivningar per dag, så har jag köpt god juice. Då får man i sig vitaminer, tänkte jag.
Annars köper jag mindre god juice.
Det ska föreställa sommar, men det blir liksom aldrig riktigt av. Så snart det börjar bli varmt igen så kommer det ett åskväder och så blir det kallt.
Frågan är om man törs ha maskiner igång.
Vädrets makter
undrar om de får de som ämne på bacen i filosofi idag. Skulle inte tro det.
Här en liten pigg genomgång av stora franska författare som inte fick den, den eftertraktade bacen. Texten är lätt raljerande och man konstaterar inledningsvis att de stackars eleverna ska svara på frågor som: Kan man lära känna Den Andre? eller Är jag ansvarig för det jag är? eller Är lyckan en rättighet?
vilken naturligtvis inte en katt kan.
Själv tycker jag att filosofin är ett lätt överskattat ämne i det här landet. Visst, jag kan gå med på att historia och geografi är viktiga, utöver sånt som alla tycker är viktigt - modersmål, matematik och engelska.
Men om man kan lära känna den andre - ja, ärligt talat struntar jag i det.
Nåväl. Denna morgon då just ett spektakulärt och mäktigt åskväder dragit förbi sitter dottern och tampas med ett ämne i den här stilen.
Själv har jag sprungit mellan våra två utsikter och följt de mörka molnen och blixtarna och själva mörkret.
Ett tag var det sista som syntes åt andra hållet Notre Dames hundsvans, bakom den bara vit gråhet eller möjligen grå vithet. Gardiner av regn.
Men nu ser man Sacré Cœur igen som den lilla grå sockertipp den som regel framstår som.
Den är vackrast i mörkret då den lyser som en dyster juvel, uppglittrad av turisternas fotoblixtar.
Kanske kan man helt enkelt avsluta det här inlägget så: Det är vackrast då det skymmer.
Här en liten pigg genomgång av stora franska författare som inte fick den, den eftertraktade bacen. Texten är lätt raljerande och man konstaterar inledningsvis att de stackars eleverna ska svara på frågor som: Kan man lära känna Den Andre? eller Är jag ansvarig för det jag är? eller Är lyckan en rättighet?
vilken naturligtvis inte en katt kan.
Själv tycker jag att filosofin är ett lätt överskattat ämne i det här landet. Visst, jag kan gå med på att historia och geografi är viktiga, utöver sånt som alla tycker är viktigt - modersmål, matematik och engelska.
Men om man kan lära känna den andre - ja, ärligt talat struntar jag i det.
Nåväl. Denna morgon då just ett spektakulärt och mäktigt åskväder dragit förbi sitter dottern och tampas med ett ämne i den här stilen.
Själv har jag sprungit mellan våra två utsikter och följt de mörka molnen och blixtarna och själva mörkret.
Ett tag var det sista som syntes åt andra hållet Notre Dames hundsvans, bakom den bara vit gråhet eller möjligen grå vithet. Gardiner av regn.
Men nu ser man Sacré Cœur igen som den lilla grå sockertipp den som regel framstår som.
Den är vackrast i mörkret då den lyser som en dyster juvel, uppglittrad av turisternas fotoblixtar.
Kanske kan man helt enkelt avsluta det här inlägget så: Det är vackrast då det skymmer.
lördag 15 juni 2013
Vad är en förintelseförnekare?
kan man undra apropå Tyresös Miljöpartis syn på saken.
Bakgrunden står expo för. Expo är visserligen i första hand inriktat på att granska högerextremism i Sverige, men vad gäller just förintelseförnekande går höger- och vänsterextrema åsikter ibland ihop. Exempel ges i wiki-texten om Robert Faurisson, den kanske mest kände i den här svängen.
Men den inledande frågan i just det här fallet ställer jag apropå Åke Sandin, tidigare aktiv i Svenska Freds och numera endast i dess lokalavdelning TUFF. Ansvarig för Tyresös närradio där både det ena och det andra har sänts.
Expo går här igenom Sandins och TUFFs olika turer grundligt.
Det framgår att TUFF och Sandin har lyckats få till det med i stort sett alla förintelseförnekare som figurerat i media i Europa de senaste, säg, tjugo, trettio åren. Radioprogram har gjorts liksom intervjuer.
Och nu har Svenska Freds centralt reagerat, efter en artikel i Tyresös lokaltidning där den här soppan presenterades. Man kan fråga sig om det var första gången. Tidigare när jag googlat på de här figurerna så har informationen varit knapphändig och länkarna legat långt ned på sökmotorernas sidor.
Men nu kom alltså infon till alla Tyresöbor gratis i brevlådan.
TUFF har efter det tydligen haft någon sorts "krismöte", och hör och häpna, återigen tar man Sandin i försvar och säger att man "vet" att han inte är antisemit och att han inte är förintelseförnekare.
Och då undrar jag i mitt stilla sinne om man i TUFF vet vad en förintelseförnekare faktiskt är.
Mig veterligt handlar det aldrig om att blåneka. Utan det är just det här Sandin ägnar sig åt som är grejen. Man "ifrågasätter" siffror. Man påstår att sanningen inte helt kommer fram. Man understryker en del och förtiger annat.
Ordet kan låta missvisande, det inser jag med. Ungefär som man ibland får höra att antisemitism skulle innebära något annat än judehat. Visst, det finns andra semitiska folk, men ordet används idag om judehat.
Samma sak med förintelseförnekare, som det mig veterligt inte finns så väldigt många av i Sverige. Dock tycks de som finns, Europa igenom, ha fått en fristad i "Gröna sköna Tyresö", där alltså nu även mp (utöver TUFFs hårda kärna) uppmanar Tyresös moderater (lokalbladet är tydligen moderat) att sluta ägna sig åt "smutskastning" av Åke Sandin.
Jag ifrågasätter inte svensk yttrandefrihetslagstiftning.
Åke Sandin och hans gäng får förstås uttrycka vilka åsikter, sanningar och lögner de vill. De har tur, de bor inte i Tyskland eller Frankrike till exempel, där hade de hamnat i finkan.
Men, jag ifrågasätter starkt att "Gröna sköna Tyresö" ska låna ut sitt namn till en lokalradiostation där Åke Sandin har fria händer.
Låt honom hålla till på sin blogg, så länge google nu står ut med honom. Den länkar jag dock inte till, nån måtta får det vara.
Det räcker gott med de gröna sköna förintelseförnekarna i Tyresö för min del.
Tänk på det när ni röstar nästa gång !
Hej.
Bakgrunden står expo för. Expo är visserligen i första hand inriktat på att granska högerextremism i Sverige, men vad gäller just förintelseförnekande går höger- och vänsterextrema åsikter ibland ihop. Exempel ges i wiki-texten om Robert Faurisson, den kanske mest kände i den här svängen.
Men den inledande frågan i just det här fallet ställer jag apropå Åke Sandin, tidigare aktiv i Svenska Freds och numera endast i dess lokalavdelning TUFF. Ansvarig för Tyresös närradio där både det ena och det andra har sänts.
Expo går här igenom Sandins och TUFFs olika turer grundligt.
Det framgår att TUFF och Sandin har lyckats få till det med i stort sett alla förintelseförnekare som figurerat i media i Europa de senaste, säg, tjugo, trettio åren. Radioprogram har gjorts liksom intervjuer.
Och nu har Svenska Freds centralt reagerat, efter en artikel i Tyresös lokaltidning där den här soppan presenterades. Man kan fråga sig om det var första gången. Tidigare när jag googlat på de här figurerna så har informationen varit knapphändig och länkarna legat långt ned på sökmotorernas sidor.
Men nu kom alltså infon till alla Tyresöbor gratis i brevlådan.
TUFF har efter det tydligen haft någon sorts "krismöte", och hör och häpna, återigen tar man Sandin i försvar och säger att man "vet" att han inte är antisemit och att han inte är förintelseförnekare.
Och då undrar jag i mitt stilla sinne om man i TUFF vet vad en förintelseförnekare faktiskt är.
Mig veterligt handlar det aldrig om att blåneka. Utan det är just det här Sandin ägnar sig åt som är grejen. Man "ifrågasätter" siffror. Man påstår att sanningen inte helt kommer fram. Man understryker en del och förtiger annat.
Ordet kan låta missvisande, det inser jag med. Ungefär som man ibland får höra att antisemitism skulle innebära något annat än judehat. Visst, det finns andra semitiska folk, men ordet används idag om judehat.
Samma sak med förintelseförnekare, som det mig veterligt inte finns så väldigt många av i Sverige. Dock tycks de som finns, Europa igenom, ha fått en fristad i "Gröna sköna Tyresö", där alltså nu även mp (utöver TUFFs hårda kärna) uppmanar Tyresös moderater (lokalbladet är tydligen moderat) att sluta ägna sig åt "smutskastning" av Åke Sandin.
Jag ifrågasätter inte svensk yttrandefrihetslagstiftning.
Åke Sandin och hans gäng får förstås uttrycka vilka åsikter, sanningar och lögner de vill. De har tur, de bor inte i Tyskland eller Frankrike till exempel, där hade de hamnat i finkan.
Men, jag ifrågasätter starkt att "Gröna sköna Tyresö" ska låna ut sitt namn till en lokalradiostation där Åke Sandin har fria händer.
Låt honom hålla till på sin blogg, så länge google nu står ut med honom. Den länkar jag dock inte till, nån måtta får det vara.
Det räcker gott med de gröna sköna förintelseförnekarna i Tyresö för min del.
Tänk på det när ni röstar nästa gång !
Hej.
torsdag 6 juni 2013
Slagen till slant
blir aldrig en daler. Var tvungen att kolla upp det nu, enligt wiki är uttrycket myntat (hehe) under första halvan av 1700-talet.
Och jag hade missförstått det delvis.
Min tolkning var nog snarare nåt i stil med ränderna går aldrig ur.
En gång zebra, alltid zebra.
En gång tiger, alltid tiger.
Och nu kommer jag till saken: en svensk tiger.
Jag har hittills aldrig kommit mig för med att ansöka om franskt medborgarskap. Jag har tagit reda på villkoren, och det är en formalitet, jag har bott här så länge, vårt äktenskap var inget skenäktenskap (eftersom vi fortfarande är gifta och har tre barn), jag behöver inte skaffa utdrag ur straffregistret i Sverige längre eftersom det var så länge sen jag bodde där.
Jag börjar liksom bli fransk i kanterna enligt franskt synsätt.
Ändå har jag en sorts idé om att om jag ansöker om franskt medborgarskap så borde jag vara beredd att släppa mitt svenska. En fullkomligt föråldrad idé, ska det ju visa sig. En modern människa har en flexibel identitet. I princip håller jag med om det, men i praktiken...
Så blir jag ju i vilket fall som helst aldrig fransk.
Men visst, formellt kan jag ju vara fransk, fransk medborgare kan jag förstås bli. Och om jag då istället för att liksom hålla på och känna efter, och vara ärlig, istället tillämpar de här lite modernare identitetsprinciperna så kan jag ju vara svensk också.
Som allra mest svensk är jag förstås här. Med min brytning som ibland hörs, ibland inte, med min kropp. Mitt ansikte. Det där med etnisk tillhörighet. Något man ofta hör liksom sjabblas med, "Men jag är ju inte blond", "Men jag har ju bruna ögon".
Jodå. Men kolla helheten. Du är 1,76 lång, du har råttfärgat hår. Ögon i obestämbar färg. Liten näsa. Små öron.
Visst. Om du inte talade svenska skulle du kunna vara vilken nordeuropé som helst.
Holländare, britt.
Förslagen är många.
Men nu råkar du vara svensk (i mitt fall).
Det är väl det som är bekvämast med att vara i Sverige. Ingen kommer någonsin tanken på att fråga mig var jag kommer ifrån.
Visst, det är ingen oartighet att fråga främlingar var de har sitt ursprung.
Ändå är det något lätt jobbigt med att behöva förklara det hela livet.
Ibland händer det mig numera, när frågan är oklar att jag missförstår och svarar trettonde.
Själv frågar jag så gott som aldrig folk var de kommer ifrån.
Om jag skulle räkna upp saker svenskar är bra på, betydligt bättre än fransmän i alla fall, naturligtvis utan att veta om det så blir det:
Naturarvet (i jämförelse med kulturarvet). Svenskar kan ofta mer om djur och natur, fågelsång, spår, artkännedom.
Visskatten. Alla svenskar sjunger och har en självklar repertoar. Det är kul att sjunga. Fransmän kan en massa texter utantill och har läst mer av klassikerna (med latinska förtecken), men de kan i stort sett aldrig samma visor.
Tja, det får nog räcka.
Själv är jag rätt glad att vara svensk. Det är ett oproblematiskt ursprung i Europa, kanske i stora delar av världen. I Frankrike finns en lag på att alla över 16 år ska bära identitetshandling på sig när de vistas utomhus. Ungdomar blir ofta tillfrågade om papper av polisen. Reva är bara förnamnet, skulle jag tro.
Mig har det förstås aldrig hänt.
Så jag tror att det är enklast så här.
Det enda jag stör mig lite på när jag kommer tillbaka till Sverige är att alla fruntimmer ser ut som Maud Olofsson, inklusive jag själv.
Och det är ju inte så kul.
Men svensk som jag är så väljer jag att inte göra något åt det. Hej.
Och jag hade missförstått det delvis.
Min tolkning var nog snarare nåt i stil med ränderna går aldrig ur.
En gång zebra, alltid zebra.
En gång tiger, alltid tiger.
Och nu kommer jag till saken: en svensk tiger.
Jag har hittills aldrig kommit mig för med att ansöka om franskt medborgarskap. Jag har tagit reda på villkoren, och det är en formalitet, jag har bott här så länge, vårt äktenskap var inget skenäktenskap (eftersom vi fortfarande är gifta och har tre barn), jag behöver inte skaffa utdrag ur straffregistret i Sverige längre eftersom det var så länge sen jag bodde där.
Jag börjar liksom bli fransk i kanterna enligt franskt synsätt.
Ändå har jag en sorts idé om att om jag ansöker om franskt medborgarskap så borde jag vara beredd att släppa mitt svenska. En fullkomligt föråldrad idé, ska det ju visa sig. En modern människa har en flexibel identitet. I princip håller jag med om det, men i praktiken...
Så blir jag ju i vilket fall som helst aldrig fransk.
Men visst, formellt kan jag ju vara fransk, fransk medborgare kan jag förstås bli. Och om jag då istället för att liksom hålla på och känna efter, och vara ärlig, istället tillämpar de här lite modernare identitetsprinciperna så kan jag ju vara svensk också.
Som allra mest svensk är jag förstås här. Med min brytning som ibland hörs, ibland inte, med min kropp. Mitt ansikte. Det där med etnisk tillhörighet. Något man ofta hör liksom sjabblas med, "Men jag är ju inte blond", "Men jag har ju bruna ögon".
Jodå. Men kolla helheten. Du är 1,76 lång, du har råttfärgat hår. Ögon i obestämbar färg. Liten näsa. Små öron.
Visst. Om du inte talade svenska skulle du kunna vara vilken nordeuropé som helst.
Holländare, britt.
Förslagen är många.
Men nu råkar du vara svensk (i mitt fall).
Det är väl det som är bekvämast med att vara i Sverige. Ingen kommer någonsin tanken på att fråga mig var jag kommer ifrån.
Visst, det är ingen oartighet att fråga främlingar var de har sitt ursprung.
Ändå är det något lätt jobbigt med att behöva förklara det hela livet.
Ibland händer det mig numera, när frågan är oklar att jag missförstår och svarar trettonde.
Själv frågar jag så gott som aldrig folk var de kommer ifrån.
Om jag skulle räkna upp saker svenskar är bra på, betydligt bättre än fransmän i alla fall, naturligtvis utan att veta om det så blir det:
Naturarvet (i jämförelse med kulturarvet). Svenskar kan ofta mer om djur och natur, fågelsång, spår, artkännedom.
Visskatten. Alla svenskar sjunger och har en självklar repertoar. Det är kul att sjunga. Fransmän kan en massa texter utantill och har läst mer av klassikerna (med latinska förtecken), men de kan i stort sett aldrig samma visor.
Tja, det får nog räcka.
Själv är jag rätt glad att vara svensk. Det är ett oproblematiskt ursprung i Europa, kanske i stora delar av världen. I Frankrike finns en lag på att alla över 16 år ska bära identitetshandling på sig när de vistas utomhus. Ungdomar blir ofta tillfrågade om papper av polisen. Reva är bara förnamnet, skulle jag tro.
Mig har det förstås aldrig hänt.
Så jag tror att det är enklast så här.
Det enda jag stör mig lite på när jag kommer tillbaka till Sverige är att alla fruntimmer ser ut som Maud Olofsson, inklusive jag själv.
Och det är ju inte så kul.
Men svensk som jag är så väljer jag att inte göra något åt det. Hej.
söndag 2 juni 2013
Regn
Bara för att det äntligen blir fint väder hittar man två bra texter om regn.
Ralles på Husmusbibiliotek, och Francis Ponges (som man då letade upp) på någon sorts skolsida.
I Ralles text regnar det på en vänlig grönskas rika dräkt ungefär. I Ponges ned på en gård.
Båda blir de på något vis väldigt glada av att betrakta detta regn, vad som händer omkring det, hur det låter hur det känns hur det faktiskt bär sig åt.
Annars som sagt äntligen lite mindre dåligt här.
Nu får man bara hoppas att det håller i sig ett tag.
Kyss,
Ralles på Husmusbibiliotek, och Francis Ponges (som man då letade upp) på någon sorts skolsida.
I Ralles text regnar det på en vänlig grönskas rika dräkt ungefär. I Ponges ned på en gård.
Båda blir de på något vis väldigt glada av att betrakta detta regn, vad som händer omkring det, hur det låter hur det känns hur det faktiskt bär sig åt.
Annars som sagt äntligen lite mindre dåligt här.
Nu får man bara hoppas att det håller i sig ett tag.
Kyss,
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)