Efter 74 sidor i Stendhal har jag pausat. Man fattar vart det är på väg, tycker mest synd om den där stackars frun som ska bli förförd.
Sen läste jag på om författaren på franska wiki. Boken fick ingen större framgång då den kom ut, snarare femtio år efteråt, vilket författaren hade förutsett. Den ansågs för saklig i det romantiska klimatet som rådde vid tiden för dess tillkomst.
Själv tyckte jag att det fanns en del romantik i den på det där Kaspar David Friedrich-viset. Huvudpersonen ser av beskrivningarna att döma ut som Bernadotte eller Napoleon (som han beundrar för övrigt). Den bleka hyn, de svarta ögonen, håret som lockar sig kring ansiktet, och då ser jag såna där små lockar som på en antik skulptur. Romersk (eller empire) frisyr.
Och när han var extra upprörd så gick han rakt ut i skogen och ställde sig på en klippa och tittade ut över det undersköna och liksom dramatiska landskapet.
Ser man inte, återigen, en av Friedrich gestalter framför sig?
Det om detta. Har istället läst en liten bok av en slovenska som övergått till att skriva på franska.
Och i övrigt händer ingenting av intresse.
Dåligt väder. Med mera.
Hej.
3 kommentarer:
Vars ä du? Ä du bokmal i din egen bok? Tror jag...
Sorry, hade missat ett par kommentarer, men nu är den här. Svar skrivet som idag. Mors.
Jag med! Har undrat vart du tagit vägen. Tittat in här då och då. Trevligt att höra av dig igen!
Har du sett att jag blivit författare - ha ha! När du signerade "Arnes kiosk" till mig då när vi sågs på den där baren skrev du "...med stor förhoppning om än större kollegialitet (utgivning)". Det är dit jag strävat hela tiden... Ser att signeringen är daterad 3 mars 2010. 3 år sen prick pip!
Fast nån roman blev det inte och eget förlag blev det. Kanske roman en annan gång. Qui vivra verra.
Skicka en kommentar