torsdag 21 juni 2012

Alltså, den här "klasshatsdebatten", har ni följt den? Jag fattade länge ingenting av den och tänkte bara att det här var ju totalt ointressant om de artiklar som dök upp och sen tänkte jag: men det här måste ju i alla fall vara den sista texten i ämnet.
Men nej.
Detta är tydligen en Big Grej inom svensk kultursfär.
Och folk låter bara mer och mer galna.
Och alla ger sig in i den.

Den enda effekt den haft på mig är att jag funderat på om jag verkligen hatar något eller någon. Det åstadkom framför allt det här inlägget. Som jag tycker är helt uppåt väggarna.
Måste man bli arg för att man ska ta på sig mössa och vantar, eller inte stålmannen-kostymen, eller något annat, som barn? Måste man hata då?
Alltså, jag ser ju att mina barn kan bli jättearga om/på just kläder. Och att de gissningsvis kan hata mig i vissa ögonblick.
Och jag utgår ifrån att jag gjort samma sak, som barn.
Men sorry, det går ju över!?
Visst, man kan säkert fortsätta hata föräldrar som begått övergrepp, kränkt, försummat gravt och så vidare. Längre än för vantar och mössor.
Men kan man hata strukturer?
Hata politiska motståndare?
Visst kan man tycka illa om och förakta.
Men hata?
Om jag säger att jag hatar nazism eller nazister, stämmer det verkligen? Hatar under- eller överklass? Nä. Jag kan möjligen hata enskilda individer. En stund. För jag anser att de betett sig illa, främst mot mig. Men sen orkar jag inte hålla på med det längre.

För mig är det något spånigt med att hata. Jag tror att man måste försöka kringgå hatet, ungefär som man måste kringgå andra hinder. Man måste komma runt och bortom. Förbi.
Så att sitta och skriva långa artiklar om hat verkar för mig totalt meningslöst. För att inte tala om att publicera dem.

Tack för ordet. Hej,

5 kommentarer:

Gabrielle RW sa...

Oj, vad jag håller med dig. För mig är hata ett verkligt starkt ord och jag säger det inte ens slentrianmässigt eller på slarv.

Jag har hängt med så där halvbra i den här debatten. Att man skulle uppmana till klasshat och ordna resor till Saltsjöbaden för att gotta sig i klasshat förstår jag inte alls. Jag har den förstås naiva föreställningen att man ska vara snäll, att det finns gott hos alla människor osv. Så blåögd är jag trots att mina är bruna...
Att överhuvudtaget tala om klasser - den och den är underklass osv - gjorde vi inte i min "gamla familj" och gör inte i min nuvarande heller. Ansågs vara minst sagt dålig stil. En fundering det leder till är då att kanske låter det så illa för mig just för att jag och familjen säkert inte anses befinna sig långt ner i den där skalan som jag inte vill tala om. Hm...
Trevlig midsommar!

Karin S sa...

Ja, vi är överens här.
Och jag misstänker att det beror på våra i grunden rätt borgerliga värderingar respektive uppväxt.
Men jag kan ha fel.
Kanske lyckliga barndomar?
Inte att blanda ihop med politiska ställningstaganden, varken i ursprungsfamilj eller senare i livet.

Det är ju, enligt hatretorikerna, "borgarna" som inte vill kännas vid hatet. Eller om det nu är medelklassen idag. Som för mig inte alls är samma sak.

I min barndoms familj har vi nog alltid diskuterat klassfrågor, i alla fall på ett plan där man konstaterar folks klasstillhörighet genom deras beteenden. Och att vi gjorde så är jag rätt övertygad om beror på 68, som mina föräldrar helt klart påverkades av, och att jag sen växte upp på 70-talet.

I min nuvarande är det inte ett stort ämne. Politik mer. Jaja, det är inte så himla kul, det heller...

Gunnar sa...

Jag tänker inte alls ta AB:s kulturredaktion i försvar, men det tål att påpekas - som ingen ännu gjort, vad jag sett - att "klasshat" är en sedan gammalt etablerad term i den marxist-leninistiska revolutionära rörelsen. I det perspektivet ska man egentligen inte blanda ihop ett personligt färgat hat (ingen orkar ju gå omkring och vara ursinnig hela tiden, som sagt). "Hat"-ledet i det kommunistiska klasshatet är snarast av "hata orättvisor"-typ, dvs. mer opersonligt, principiellt, "långsiktigt" (vi slår ihjäl borgarna, kanske inte just nu, men när det blir så dags, liksom). Men återigen: detta är inte ett försök att ursäkta den troglodytiska nivån på den nu pågående debatten... bara att peka på en viss betydelseskiftning...

Karin S sa...

Ok, Gunnar,
Det visste inte jag. Misstänker att inte alla som ger sig in i debatten vet det heller.
MÖJLIGEN förändrar det något, fast jag är inte på det klara med vad, i debatten.

Anonym sa...

Dock klargjordes vissa ståndpunkter, ex. om Lenin, det var ju på sitt vis intressant.

Annars håller jag med speciellt om allt hatande hit och dit.

Den som hatar vill döda, allt annat beskrivs bäst med andra ord.