onsdag 1 februari 2012

Frågetecknen hopar sig

Nu säger polisen att deras station förmodligen blivit sprängd för att de varit för framgångsrika. Men hallå, som man säger idag. Vari ligger den framgången?
Är det inte lite som när Juholt menade att han blev avsatt för att han skrev så vassa kulturartiklar?

Jag tycker att det är jätteläskigt det som sker i Malmö. Jag har följt rapporteringen om hur den judiska församlingen har det. Hemskt.
Och så folk som blir nedskjutna på löpande band.
Och vi andra får inte veta mycket om dem, vilka är de? Bakgrund, jobb, sociala förhållanden?
Så gott som inget, utom att den 15-årige pojken var invandrare (kanske också snubben som renoverade ett kafé?) och att hans föräldrar, naturligtvis, var förkrossade.
Jag läser inte på flashback och andra ställen där man - kanske - kan få mer upplysningar.
Polisen talar om "grov kriminalitet", då ser jag tatuerade kåkfarare framför mig, medelålders karlar med slokmustasch och missbruksproblem.
Är det dessa som nu börjar skjuta kaféägare och 15-åringar?

Jag har svårt att få ihop det.

5 kommentarer:

Karin S sa...

Jag tänker på Lapidus Snabba Cash när jag läser om Malmö, okej, där var det grovt kriminella, men de var inte gamla mc-gängs-typer, utan en blandning, ungefär som den där snubben som hade nattklubbar och påstod att han hade komprometterande bilder på kungen. Juggemaffia och invandrare från olika kontinenter var väl de grova kriminella. Kanske är det så det ser ut även i Malmö.

Anna Brodow Inzaina sa...

Det där är ett återkommande samtalsämne mellan min man och mig. I Italien är det regel att tala om nationalitet på den som har gripits, och motsvarande för italienare, om det är en milanesare, napoletanare osv. Det här tycker han är en förutsättning för fria medier, att de kan ge hela bilden.

Jag är tveksam eftersom motargumentet är att det kan få främlingsfientligheten att öka om medier ständigt rapporterar om vissa grupper. Men är det bättre att överlåta åt människors fantasi och fördomar? Jag vet inte. Så, jag tycker nog i slutändan att det är bättre att journalister talar i klarspråk.

Karin S sa...

Är benägen att hålla med din man, Anna.
Fast här (fr) är det inte heller självklart, tror jag. Lite smma hyschhysch som i Sverige, och samma tabun och samma höger-vänster-polemik.

Karin S sa...

+ extremhöger, då.

Magnus sa...

Man får nog utgå från att många - de flesta? - av dem som förhörts av polisen, oich av de (ännu obekanta) som finns strax bakom de här våldshandlingarna har utländsk bakgrund, och då menas inte finnar eller tyskar. Det borde man kunna tala öppet om, men Sydsvenskan (den helt dominerande tidningen inte bara i Malmö utan i hela trakten) har sedan många år som policy att inte nämna något om etnisk bakgrund när det rör sig om besvärande händelser. Detta skapar bara hysch-hysch och skadar dessutom förtroendet för både media, polis och politiker. *Alla* vet ju att våldet inte är likvärdigt fördelat över Malmö och att det sannerligen inte är blonda svenska studenter från Borgarskolan som spränger polisstationer eller ger sig in i knivslagsmål på nattklubb.

Det har uppstått en löjlig polarisering i fråga om vad man får säga eller inte får säga. Om du ens vill kunna ta upp kopplingen till vissa etniska grupper, vissa miljöer i staden så kallas du för rasist - samtidigt säger exakt samma personer som upprätthåller denna skyddsvall (t ex Heidi Avellan, Per Svensson, Dilsa Demirbag-Sten) att yttrandefrihetens insegel utgörs av Lars Vilks' rondellhundar, att man blint måste försvara dessa och omfamna de känslor och metaforer de ofta kan spela på som bilder, omfamna detta i alla sammanhang och utan att någonsin backa. Med andra ord: media reducerar alla till halmdockor - och under tiden dör människor på Malmös gator och trampas ner inne i husen.