Har suttit och suddat igen. Små smutsiga monument och då kom jag helt osökt att tänka på min sons frimärkssamling. Tänk er att man ritar av en frimärkssamling (tema gravmonument) i 1:1. Medan man gör det så tänker man ut rubriker: Ett litet underbart monument. Med plats för det monumentala. Moment monument. Monumentdöden. Dödsmomentet. Nej, dödsmonumentet heter det ju. Du kan inte döpa deckare. Dödens monument. Momentum dödi. Och så vidare.
Man blir galen, ja?
Min telefon som numera är min kamera fattade inte ens vad som var upp och ned på monumenten och dessutom blev de gråare än någonsin och större. Fastän de är så små.
I trapphuset luktade det jättegott av stekt potatis, men det kom inte härifrån. Jag håller på att bli förkyld och nu slutar jag med att publicera en bättre bild. Herregud. Så här kan man ju inte ha det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar