torsdag 8 oktober 2009

Franska språket

Diskuterade franska verbformer med familjen apropå att sonen (11 år) kom hem och var osäker på verbet conduire i passé simple. Tredje person singular. Vi dividerade om det en stund och blev till slut tvungna att titta i en bok. Ingen hade haft rätt.

Jag påstod att rätt få franska författare idag använder sig konsekvent av passé simple i sina texter. Le Clézio till exempel, förra årets Nobelpristagare i litteratur, använder mycket oftare den ledigare passé composén i sina texter. Undantagsvis smäller han till med ett passé simple.
Maken tittar på mig ett ögonblick och säger sen:
Nä, men han fick väl inte Nobelpriset i franska, heller.

Ettikett: Hur man aldrig kommer komma fram till några språkreformer.

4 kommentarer:

Charlie Truck sa...

Ha, ha! Det var kul!

ps. jag gillar den här typen av bloggpaus.ds

Karin S sa...

Ja, nu måste jag bestämt skärpa mig och hålla klaffen igen!

Fransyskan H sa...

Tycker jag inte! (hâlla klaffen alltsâ). Men hâller med om ovanstâende. Vet inte om ni läste mitt Montaigne inlägg, men för mig var det hallucinerande debatter under universitetsâren med lärare och professorer som helt enkelt inte gick med pâ att ens tänka idén ända ut vad det skulle innebära att översätta honom till modern franska. Brott. Nej, vad gäller sprâk är det bara att inse att konservativare finns inte. Skickade in en översättning till ett förlag för nâgot âr sedan där passé composé passade sig bäst för att dessutom översätta den moderna svenskan. Passé simple-formen var för dem det enda accepterade, punkt. Att de sedan förstörde hela texten var en annan sak och det hela slutade i totalt mail brâk och jag tror att jag nu tillsammans med min fransksprâkige översättarpartner är "grillé" för all framtid. De skrev helt enkelt om modernt svenskt sprâk till snirklig artonhundratalsfranska. Boken blev ingen succé i Frankrike - det var inte bara sprâket men ocksâ humorn som försvann. Populärmusik frân Vittala. Fransk titel: Le goût du basier d'un garçon. Men - upprättelse kom! ska skriva resten hos mig för det är faktiskt lite roligt! (i alla fall sâdär i hämndaspekt...).

Karin S sa...

Fransyskan H,

Jo, jag läste ditt inlägg om Montaigne och är väl inte så förvånad. Inte heller över det du skriver om din översättarerfarenhet, även om den är rätt tragisk, på något vis.
Makine vittnar ju om hur ingen trodde att det var HAN själv som skrivit denna på sitt sätt ålderdomliga franska, som han ju faktiskt skriver. Han är väl den enda jag läst som konsekvent använder passé simple.

Ser fram emot resten av din historia!

Och ps. Har läst flera usla översättningar, senast Den allvarsamma leken av Söderberg. Den förlorade helt sin särprägel och översättningen var direkt felaktig på sina ställen.
Likaså Majgull Axelson förlorade sin svärta, den blev någon sorts elegant gråskala...