Wallander

För resten, apropå svensk dramatik, det går en svensk teveserie här, Wallander, dubbad till franska. Jag försöker få familjen att titta på den, men det går trögt.
- Jaha, de har ju inte tagit de snyggaste skådisarna, direkt, muttrar någon.
Och då ser man Wallnder själv i ofördelaktig dager, vartenda acneärr från tonåren framträder som i lupp.
- Varför säger de ingenting, varför grymtar de bara? undrar någon annan.
Sen kommer vi till intrigen, när vi sakta börjar komma in i den, men först får vi se någon cykla i en skånsk småstad i helplan i bergis ett par minuter. Det är rätt länge utan att det händer något. Så småningom börjar vi förstå att storyn bygger på att skånska birgittinersystrar (ständigt filmade i full mundering! och med ett krusifix i övre högra bildhörnet, så att man inte ska missta sig!) smugglar människor i containers över halva jordklotet.
- Hm, säger maken.
Och sen går en av dessa birgittinersystrar återigen i full mundering med fladdrande dok över ett nyplöjt gärde bärande på två stora papperskassar där purjolöken sticker upp. Wallander dyker upp på samma gärde och erbjuder sig att hjälpa till!

Ja, vid det laget fick även jag medge att trovärdigheten inte var total. Men att de bara grymtar och muttrar skyller jag helt på dubbningen!
Fast, seriöst kan man väl konstatera att något som bygger på fina nyanser i grymtandet, inte direkt vinner på att dubbas. Eller att anglosaxiskt/nordisk dramatisk/film- tradition som bygger på bild är inkompatibel med fransk som bygger på pjäs och tal.

Nåt sånt.