Jag gick med i twitter, men jag gick snabbt ur igen. Om det nu är som en förening - som man "går med i" - känner mig lite osäker där.
Orsak: Jag har ingen som helst lust att tala om vad jag gör i tid och otid. Min håg låg istället åt att "titta på" andra.
Inte vackert, eller hur? Smyga omkring där under märkligt alias...
Faktum är att jag sett häpnadsväckande saker på facebook om bekanta, får man väl kalla dem. Och jag vet att de inte vet att jag sett vad jag sett. Och jag anar att de inte skulle gilla att folk kikade på dem som jag gjorde.
Sen började folk stänga sina sidor för de som inte var vänner - på facebook, alltså. Och jag är inte vän med särskilt många.
Men på twitter joddlar de glatt på - så mycket hann jag ändå se.
Hur som helst, jag hittar på bättre historier om dem än de gör själva.
Dessutom tycker jag inte om att lämna spår.
Därför har jag gått ur twitter.
5 kommentarer:
Jag har inte ens gått med. Jag är tillräckligt splittrad och lättdistraherad utan att ha ännu en sak som pockar på min uppmärksamhet. Ska man vara en rolig twittrare bör man ju skriva skojiga saker rätt ofta och det har jag inte tid med.
Så tråkig är jag, och tristare blir jag, är jag rädd...
Har bestämt mig för att inte gå med i Twitter, av samma skäl som Jorun. Så sade jag dock till en början även om Facebook... och fram till 2001 skulle jag inte ha mobiltelefon. Men nej, inget twittrande för mig.
Och jag skulle aldrig börja blogga. Twitter är kul. Men hur länge jag orkar hålla igång vet jag ärligen inte. Facebook har jag aldrig satt min fot i.
Jag är nog fel person att ha någon klar uppfattning i frågan, men jag uppfattar nog twittrandet som väldigt mycket mer begränsat än bloggandet.
Men för voyeurer har det sina poänger.
Helena,
Du menar alltså att man "sätter sin fot i" mer än "går med i"?
Nej, jag menar nog går med i, men jag tänkte på att du skrev att du "smög" omkring på twitter. Fast gå med i och sätta sin fot i är väl lite samma sak, göra avtryck på ett eller annat sätt.
Skicka en kommentar