onsdag 22 april 2009

Miss Platnum


Ingen aning men jag tror att det här är en grupp turkar i Tyskland.
Tänkte att jag inte riktigt orkar hålla på med Folkrörelser längre och tyckte att de var roligare.
Det är tyvärr inte dragspel, men det är något annat vi gillar: brass med balkanstuk!

4 kommentarer:

Lennart Erling sa...

Men ABF har säkert någon sambakurs i alla fall...

Karin S sa...

Hm, du menar att jag släppte folkrörelserna lite för lättvindligt där?

Alltså, vad jag kom fram till, efter att ha rannsakat mig själv, var att en hel del av värderingarna antagligen finns kvar, helt klart i mina föräldrars generation, men också i min egen - de kompisar jag har kvar i Sverige är lika proppfulla med folkhemsvärderingar som jag själv, de är egentligen VÄRRE förmodligen för att de dessutom bor kvar.
Däremot vet jag inte riktigt hur det är med praktiken.

Men egentligen är det nog mer värderingarna jag är ute efter.

Lennart Erling sa...

Nej, jag bara skojade...
Jag har liksom Nalle Puh en Mycket Liten Hjärna och kan inte fördjupa mig i så många saker samtidigt. Men jag tror att du har rätt att folkhemmets värderingar lever kvar hos (oss, dvs såna som jag) äldre och som stelnade ritualer i organisationer, men att de luckras upp mer och mer och att vi nog skapar ett samhälle som inte alla egentligen vill ha, men som marknaden vill ha.
Å andra sidan: det goda hos folkrörelserna/folkhemmet, som solidaritet och rättvisa, är nog inte helt ute - och dessutom kanske nödvändiga för att vi ska ha ett samhälle. Nina Björk kanske är en svala som förebådar något?

Karin S sa...

Jag vet inte. Nina Björk känns på sätt och vis rätt extrem.
Och jag tror inte att vi tillhör en majoritet. Dessvärre. Vi är liksom idealister och då är man i minoritet.
Men, vad som kan hända är väl att större gruppen i den sk medelklassen nu kommer att beröras av krisen under den närmaste framtiden, och då kanske värderingar förändras.
Å andra sidan vet jag inte riktigt vad vi i västvärlden har att sätta emot i ekonomiskt avseende när tillverkningen flyttar härifrån. Det är en jädra massa jobb som kommer hamna på andra ställen och jag tror inte på det där med informationssamhälle. Jag tror att vi måste ha konkreta saker att sälja. Okej, det kan vara kunskap, men det är marginellt.
Så jag är nog rätt skeptisk. Spelar det någon roll vilka värderingar man har om man är arbetslös? Om man inte konsumerar, inte får lån på banken etc.
Min erfarenhet av att vara arbetslös i Sverige var att facket ägnade sig åt dem som hade arbete. Inte åt oss andra.
Och så är väl Sverige, liksom övrigt väst. Man ser till de egna intressena...

Jag menar upprinnelsen till välfärdsstaten var ju att arbetarna på plats behövdes. Där började förhandlingarna.
Men om de inte gör det längre?