Fäktning

Jag funderade på om jag sett något fint på sista tiden. Kom fram till att det finaste var sonen i full fäktningsutrustning. Han ville att jag skulle ta ett kort hemma men jag sa att jag vill göra det i fäktningssalen för den är också ganska stilig, enorm och med fint ljus.
Jag vill att han ställer upp där med masken under armen och värjan med spetsen mot golvet, sista fasen i hälsningen.
Han sa att jag inte var klok, då skulle de andra tycka att han var ridicule.

Annars... en park med massor av folk, brittsommarvärme under eftermiddagen och doften av crêpes och sockervadd.
Kastanjerna är slut, och de är som bekant bara fina precis då de kommit ur skalet. Sen torkar de.

Jag borde nog bli tillverkare av sockersöta vykort, leende barn i fina klänningar i alléer med kastanjer, typ. Gammaldags karuseller och marionetteater, mer eller mindre försiktigt hånglande par på parkbänkar i skymningen.
Eller mat. Några skivor rosa lammstek och fint brynt potatis på en snygg tallrik. Husmanskost.

Men tillbaka till fäktningen, det är faktiskt en rätt flott sport. Men den skramlar.